design and code by Werner Dweight
(I dessa berättelser ansluter sig PCH till den överpersonliga delen av varelser, dvs. till en så kallad universell intelligens, Medvetandet, som skapar allt och som är grunden till allt. PCH är under denna berättelse i full trans och identifierar sig inte med en levande roll, det är hans VARELSES KÄRNA som pratar till oss - högre än Jag, en odödlig kosmisk personlighet.)
Att omtransformeras i DET som du var i början - är det enda verkliga målet för så kallad evolution av medvetandet.
Det ända du gör är att du glömmer bort och kommer ihåg igen.
Inget händer av en slump. Allt styrs av ett superintellekt som vi egentligen är. Om du har bestämt dig att komma till Amazonas, har det nog beslutats om det den dagen du föddes. Under det schamaniska arbetet har du möjlighet at titta bakom kulisserna som bildar vår lilla värld. Du dyker ner i naturen. Din syn på verkligheten ändras betydligt. Först har du tendensen att tänka att vi är separerade varelser och att det finns någon som "leder" dig. Men sedan kommer du att förstå att det enbart är en trick av supermedvetandet, inget annat. Schamanen finns inte här, inte heller denna djungel. Det är enbart datafiler, suggestion, Sinnets tendens, energetiskinformativa vortex (virus) av Sinnet. Det finns enbart ett Medvetande som raffinerad väcker och raffinerad somnar sig själv - så har det alltid varit och så kommer det att alltid vara. Schamanismen avslöjar för oss en stor hemlighet: det finns enbart en Stor Sken av Ultrafriheten, inget annat. Men vi vet ibland inte om det.
Detta är en helvetesvärld där andarna är inne i barnen och de är underkastande den obarmhärtiga dressyren av Mörkret. Genom detta bildas det muslimer, katoliker, ateister. Människor är andar som är ympade till djur. Nyckeln till friheten är att breda ut oss bakom gränsen av den metalliska roboten som vår uppfostran gör oss till. Barn uppfostras till robotar. Så går förfädernas program över sina barns huvuden. Det är en över hundratals år inte avbruten terror mot sinnet som finns i människohuvuden. Den mänskliga själen är en kosmisk örn med ögon täckta över med ett plåster. Vi är väldigt mäktiga varelser, men vi vet inte om det. Vår kropp är dödlig, men inte vi.
Vi är samtidigt våra egna största fiender. Vi ser inte ljuset enbart därför, att vi håller var och en väldigt hård och trycker oss ner, till vårt artificiellt skapade mörker. Vi täcker över Ultrasolen för varandra. Därför verkar det för oss som om vi levde in en kosmisk källare... Egentligen finns det över allt runt oss och inuti oss ett starkt Ljus och Frihet som är nästan skrämmande.
Människans själ är en kosmisk örn med ögon täckta med plåster.
Vi är miljarder av örnar som kastades in i en mörk och trång grop som vi har tänkt ut oss själva. Här - i denna inte existerande grop - skadar vi varandra hemskt, naturligtvis genom vår olämpligt delad närvaro.
Bli av med tanken att du är en "människa". Det är en hemsk föreställning.
Andar, låt inte en människa göras utav e!
Även den rikaste människan är en fullkomlig tiggare. Även den maktfullaste politikern är något sägande, förlorat barn. Det är inget att sträva efter, att vara människa är tragiskt.
Även den mest kända skådespelaren, konstnären eller idrottaren är enbart en nervknut som är helt rutten och förstörd. Genom att identifiera sig med en människans chimär får du ett fullt ovetande och hemsk smärta.
Med jordiska medel når du aldrig till Lycka eller Tillfredsställelse. Du kan med dess hjälp under en väldigt begränsad tid spela en "framgångsrik" varelsen eller en varelse som är "tillfreds", men det ändrar inget på att du varken kommer vara lycklig eller tillfreds.
Människan är dödlig, inte du. Hur i helvete andar, hur ser sedan döden ut? Döden är ditt element. Där människan slutar, skattar du och sträcker ut dig mot Stor Glädje.
Du är inte begränsad av döden, födelsen, människans form. Eftersom ni är andar och inte människor, måste ni inte vara rädda för döden eller födelsen. Du är mäktigare än döden, eftersom den tillhör till illusionernas värld, men du kommer från verklighetens värld.
Du kan redan nu besluta dig om du skall dö eller inte. Var och en som stannar i detta vakna tillstånd, kan helt enkelt inte dö, eftersom den är en ande redan nu, där en liten ändring som förlust av kroppen inte kan beröra den.
Ni alla, alla människor, kan till exempel redan nu, besluta er att inte dö.
Om ni blir till andar i ert sinne, kommer ingen av er någonsin att dö. Problemet är att ni är rädda för att vara medvetet odödliga. Ni vill dö. Miljarder av er ser fram emot ålderdomen och döden. Ni är rädda för en större förändring. Mot priset av den omätliga och helt onödiga lidelsen vill ni behålla den gamla ordningen.
I er finns det fortfarande en Gap av den Absoluta Allmöjligheten och vad finns inuti er, finns runt er. Ni är rädda för att komma på det. Därför hoppas ni att ni inte blir väckta från spelet att vara en människa, vilket är er flykt för verkligheten.
