design and code by Werner Dweight
(Under sin berättelse är PCH i djup trans där han är en med sin odödliga källa, han känner sig svag i sin fysiska form, men svarar snabbt på frågor.)
I verkligheten är det enda som du som Medvetandet gör, det vad du avancerat glömmer - och sedan överraskade kommer ihåg igen - DET vad du verkligen är.
Universum är en visuell meditation av sinnet. Universum är en saga... Sinnet berättar en saga om universum och upplever den. Det berättar den för oss bara en kort där du tänker att det tar miljarder av år. Universum existerar en löjlig kort tid. Det var inte där för en liten stund sedan. Och var det inte? Ju i Det - i Sinnet. DET har i motsatsen alltid existerat. Själva termen "existerat" är underordnad.
Mer att existensen finns i sinnet, finns sinnet i existensen. DET - Sinnet - är en absolut härskare, härskare över allt som är tänkbart, inklusive alla kategorier. "Att vara varaktig" eller "oändligt kort stund" - det är för henne helt utbytbara termer!
Om sinnet finns koncentrerat i sin kärna, är det utanför alla kategorier. "Att vara eller inte vara" - det är det det handlar om. Sinnets kärna vinner över allt.
Varför är då livet så smärtsamt?
„Livet" slutar att vara smärtsamt för den som har förstått att han är en skådespelare i en mer avancerad film. Ja, det springer runt honom färgglada och tredimensionella personer - och tack vare tricks luktar de, skriker högt - eller kanske även skjuter på "hans" tredimensionella person..., men han kan inte längre känna sig hotad. Det är som om han plötsligt skulle komma ihåg att kan kom hit för att roa sig - inte för att lida. Säkert - ibland kan detta gå i ett... Det existerar väldigt avancerade - och brutala - typer av nöjen.
Du roar dig med din roll mest genom att blockera möjligheten att komma ihåg, vem du verkligen är - om det under hela föreställningen, där du skall uppträda. Det hjälper ditt att i detta iscensatta stycke verka verkligen "autentiskt".. Du kan njuta av rollen helt och hållet.
Det flesta skådespelare som spelar figurer av olika "människor" - är verkligen överens om att de under denna "komedi om människor" glömmer den verkliga realiteten. De upplever de tunga scener om helt naiva och på första blicken helt löjligt plastiska livsberättelser som om det handlade sig om allt.
Det kan vara väldigt VACKERT – att i ett stycke glömma sin odödlighet och vara jätterädd för förstöring eller skador på den virtuella kroppen - det är vackert att gråta över "förlusten" av sina medspelare som har just tagit av sig den lånade kostymen som består utav data. Den som "dog" blev för den som stannar frivilligt i stycke inte okänslig och osynlig. Men det som verkar vara tragiskt på människonivån, kan vara komiskt på en annan nivå.
Pratar du om människolivet som om något overkligt?
Realiteten än en dröm. Den som vaknar från denna dröm, verkar på nuvarande människor som en konstig främmande. Han är mentalt mer främmande än en varelse från en annan galax. Och ändå kan var och en vakna från denna dröm. Vaken än inte människan, det är det inre JAG som är vaken genom människan.
Människorna skulle godkänna någon utomjordning mer än en vaken människa. Framför allt om han vore så kall som en massa och om han dessutom förfogade över ett inte särskilt vaket medvetande.
Sinnet spelar miljarder av virtuella spel samtidigt. Det kan vara vaket i samma stund - och samtidigt inte vara vaket i miljoner av varelser, digitalt skapade av deras mentala kybernetik inuti miljarder av olika universum.
Vad är det att vakna?
Det betyder att förflytta sin uppmärksamhet från någon artificiell enhet, dvs. "varelser", DIT, där detta vakenhet existerar permanent.
Att vakna betyder i verkligheten bara att förstå att man som Medvetenhet alltid har varit vaken - att det inte har kommit till någon "olycka", till inget "problem", till inget skapande av "något"...
Medvetandets kärna är ren vakenhet. Medvetandet är vaket bara därför att det ÄR! Och denna kärna finns alltid här. Den är Grunden och Källan till allt. Den är till och med grunden till alla former av sömn.
Vad är egentligen en människa?
En människa är en hybrid mellan en gud och ett blodälskande monster som kryper på den perifera planeten och avför svett och slam. Denna koppling av det som inte går att koppla ihop är ett fantastiskt experiment. Författaren till detta experiment är den Oändliga Intellekten som följer allt och har samtidigt väldigt roligt...
Förstå: Det händer inget hemskt med er. Jorden är ett provrör i ett laboratorium. Den värms nerifrån av Solen. Tungan av denna guldflamma slickar den runda änden av provröret och får provrörets innehåll att nästan explodera.
En människas öde är dock ändå tung eller inte?
är det TUNG?
Till exempel döden...
Var inte längre rädd för döden. Döden är BARA att man går bort från en plats som inte existerar till en plats där du VERKLIGEN är redan NU! Är inte varje liv enbart en kort, fiktiv berättelse med poäng eller utan? Det är löjligt att vara fast vid ett människoliv - men det är också löjligt att önska avsluta det - bara därför att den i VERKLIGHETEN inte har börjat. Du finns egentligen hela tiden i ditt Inre - du är hela tiden hemma utan att veta om det.
Du är hela tiden i det grundläggande Inget - och Allt!
